Ska man verkligen prata ekonomi i Coronatider?
Tja jag tror det för ekonomin kommer ha en betydande roll på så många sätt i samband med denna kris.
Vi rivstartar med vår Statsministers löfte:
”– Löntagare ska inte behöva gå ut i arbetslöshet på grund av det här, det är därför vi stödjer näringslivet och kommer att leverera fler åtgärder i närtid för att visa att vi inte tänker lämna företagare och löntagare i sticket, säger statsminister Stefan Löfven.” 2020-03-15.
Förtroendeingivande och kaxiga ord, lite Trumpaktigt.
För aktiva har man varit sen två dagar tillbaka där dels Riksbanken gett ut 500 miljarder kronor samt Finansinspektionen delar ut ca 900 miljarder i möjliga lån för att stötta svenska företag. Man har även tagit bort karensdagen och fler såna åtgärder kommer komma. Det är bra men det visar också hur otroligt prekär denna situation är.
För de flesta säger inte dessa belopp någonting men för att man ska få en bild så var statens överskott 2019 ca 112 miljarder kronor. Ta det mot 500 miljarder som skickas ut samt möjliga lån som kanske inte kommer tillbaka på ca 900 miljarder.
Lägg till alla som ”ändå” kommer gå i konkurs och där arbetslösheten ökar och konsumtionen minskar.
Att skylla på någon nu när ALLA gör sitt bästa är inte sjyst då vi inte vet resultatet än men vissa saker kan man se tillbaka på:
- När det gick bra så höjde man inte räntan i samma takt som de övriga för att ta höjd på dåliga tider utan man solade sig i glansen över hur bra allt gick.
- Återigen har svenska folket fått belåna sig till förbannelse, att man ALDRIG lär sig..
- Valfläsket har varit viktigare än att se till att Sverige har bra förberedelse inför stundande lågkonjunktur som skulle kommit även utan Corona.
Det största problemen ligger däremot på andra plan:
När vi nu stundar inför en STOR kris så är visst två yrken samhällsbärande och extremt oumbärliga:
– Lärarna, allt från förskolan till högskolan.
Ni vet dessa underbetalda människor som både ska ha massa skyldigheter, låga löner, vara uppfostrare och har låg status. Dessa människor som ständigt går under stress, hot och bristande medel.
– Sjukvården, ni vet dessa underbetalda människor som både ska ha massa skyldigheter, låga löner, konstant underbemannade och har låg status. Dessa människor som ständigt går under stress, hot och bristande medel.
Dessa lyfts nu fram som våra hjältar?
Vad hade hänt om vi hade lagt mycket resurser på dessa grupper när det var goda tider? Då kanske vi hade haft en annan diskussion än ”resursproblem”.
Det är bra att ni tackar dem men det är bättre om ni ”betalar” dem.
Jag vet inte hur det här kommer sluta och ingen annan vet heller men vi kan ta lärdom av detta så att vi lägger resurser på det som ”verkligen” är viktigt även när det går bra.
Som sagt så är den tuffaste tiden framför oss förmodligen men det är oftast då folk får en inre empati, hjälpsamhet och kärlek till varandra så låt oss börja kämpa för varandra!
Corona ”light”, tack!
Långsiktigt ledarskap 