Alla känner till Gundes ord om att ju mer träning desto mer tur har man och det är som sagt en stor del av sanningen.
Inom ledarskap är det egentligen samma sak.
Ju mer man funderar på scenarier och hittar lösningar till det desto mer tur i lösningar har man. Egentligen rätt självklart.
Problemet är vem som orkar ta med sig massa skräckscenarier och fundera på lösningar då det kanske bara är ett par gånger i livet de inträffar? Resten av tiden du spenderat på det som ledare måste du kanske kasta i sjön?
Alla kommer kunna njuta av sin fritid medan du sitter där i din källare och funderar över Worst case.. Riktig nördvarning men det har visat sig att nördar brukar kunna bli rätt framgångsrika.
Det sköna med det ultimata ledarskapet/resultatet enligt Good to Great är att de bästa ledarna gav turen/välsignelsen en särskild ställning när det gällde deras framgång och de mindre bra ledarna såg sig själva i spegeln och gav sig själva cred.
Det sämsta jag hört är ”Its Good enough.” men är nog bra mot stress och säkert en bra ”må bra” faktor men inte så utvecklande.
Som sagt det bästa ledarskapet är ett livslångt arbete och en livsstil.
